Många av oss ryser när vi läser eller hör ordet. En del av oss ryser av ren förväntan medan många känner obehaget sprida sig genom kroppen. Jag tillhör den första kategorin som, till min stora glädje, har en inställning till utmaningar som något naturligt och, framför allt, något nödvändigt.
Denna inställning ihop med mitt intresse har gjort att många av de utmaningar jag ställt mig inför frivilligt varit utöver det vanliga. Att bestiga berg, paddla över oceaner och cykla genom kontinenter är mitt yrke, min passion och även min profession.
Nu är det ju dock så att de flesta utmaningar vi möter är sådana vi inte väljer själva och då krävs det mer av oss för att lyckas ta oss igenom dem.
Ibland kan enbart tanken och insikten om att livet och hela dess spektra, relationer, familj, arbete, fritid, bjuder på den ena utmaningen efter den andra gör oss bättre rustade för att möta dem. Men ofta behövs det mer än tankar.
Det jag upptäckt genom mitt intresse och mitt arbete är att ju fler svåra situationer jag ställer mig inför, desto mer kapabel blir jag att klara av även de utmaningar jag inte väljer. Jag tränar helt enkelt, utmanar mig själv och skaffar mig kunskaper och erfarenheter som jag sedan kan bära med mig in i livets olika arenor.
Jag tror att många av oss lurar sig själva. Vi söker balans när det är utmaningar vi borde leta efter. Vår tillvaro är nämligen inte ett rakt streck, utan det går upp och ner precis som ett hjärtas slag. Ett rakt streck vill vi inte ha, då dör vi. I en miljö utan utmaningar och dynamik skulle vi stanna av och sluta utvecklas, inte bli speciellt framgångsrika och troligen omsprungna av andra som vågar anta fler utmaningar.
Utmaningar är förvisso tunga uppförsbackar men om vi inte strävar uppåt istället för rakt fram når vi ju aldrig toppen. Och ju mer vi utmanar oss själva och varandra - desto högre kommer vi!
Renata Chlumska, äventyrare
